Leksakstradition i Gemla

Gemla Leksaksfabrik ute på holmen, foto troligen från senare delen av 1800-talet

Sveriges träleksaksindustri börjar i Gemla år 1866.
  Det törs man påstå trots att den första butiken med tillverkning öppnades närmare den stora marknaden, på Drottninggatan 55 i Stockholm, fem år tidigare. Därifrån försvann den dock tidigt. Den brist på lokaler, arbetskraft och energisom var orsaken till flyttningen kunde ha tillfredsställts på flera håll.
 Troligen är det här den största slumpmässigheten i denna historia kommer in: flyttningen till just den tidigt industraliserade landsbygden i Småland. Däremot är inte utflyttningen till landsbygden en slump. Det gäller inte bara leksaksindustrin - den svenska industrin föds, liksom den engelska, på landsbygden, framlockad av bättre och billigare tillgång till både arbetskraft och råvaror.
 Från det den första fabriken grundas 1866 till idag finns en obruten tradition av leksakstillverkning i Gemla. När den väl etablerat sig genom norrlänningen Alexis Westerdahls försorg och spritt sitt kunnande bland befolkningen, kan inte ens en flyttning av produktionen stoppa leksakstillverkningen.
 Så blandas ett så vitt vi vet tillfälligt val av just Gemla, med en allmän förutsättning för industralisering på landsbygden i skapandet av en företeelse - som blir en lokal tradition av lång varaktighet.

Den första fabriken brann dock upp helt 1884. Ägarna vågade inte vänta ut en konflikt om vatternkraften utan flyttade tillverkningen till Diö. Westerdahl med son återvände året efter och byggde på nytt upp Gemla Leksaksfabrik. 1891 gick rörelsen omkull, trots att flera tidigare arbetare troget följt Westerdahl i kölvattnet.
 Nu är det dags för Gemlas egna, ur arbetarleden hämtade, fabrikörer att pröva krafterna. Först ut är Gustav Christersson, men han överger redan 1892 den nyss inköpta fabriken för ett arbete som förman i Diö, där tillverkningen fortsätter i det gamla namnet Gemla Leksaksfabrik.
 Nästa försök ger mer varaktigt resultat.  Svarvare August Nilsson, träsnidare Axel Henriksson och snickaren Aron Johansson inregistrerar 1893 bolaget Nya Gemla Leksaksfabrik, Gemla. Verksamheten byggs upp i anslutning till den första anläggningen vid Holmen (invid Mörrums ån) i Gemla men byggs snart ut med nya byggnader med fabriken i Diö som mönster.
 Verksamheten expanderar på grundval av nya kunder, dels genom kontakter med en affärskedja ägd av Albert Zadig från Malmö. Under 1900-talets första decennier tar man sakta men säkert över Diöfabrikens marknadsandelar inte minst med nya leksaker gjorda efter tyska förebilder som Zadig tog med hem.
 Vid tiden för första världskrigets utbrott förlorar Zadig intresse för att utveckla driften och skjuta till nödvändigt kapital. Erik Wäsström kommer förbi som resande glasförsäljare och visar sig ha både vilja och nödvändigt kapital att skjuta till. 1921 köper Wäsström ut de gamla fabrikörerna med 50 000 kronor, betalt i framtida vinster. Konflikter i samband med generationsväxlingen låg baskom försäljningen - en problematisk och sårbar fas i alla familjeföretag.
 Produktionen ökar och fabriken sysselsätter som mest ett 60-tal arbetare. AB Turitz & Co, som 1930 grundat lågpriskedjan EPA, blir en av de större kunderna tills en schism bryter kontakten helt 1945. En konflikt som blev en avgörande fördel för ett företag, nystartat av Aron Johanssons barn: Micki Leksaker Bröderna Aronsson.
 Källa: Lek & allvar av Peter Aronsson.

Bild från årsstämma 2009

 Under de närmast kommande årtiondenna växte ett flertal leksaksindustrier upp. Som mest fanns det ett tiotal företag i Gemla. Idag år 2013 finns endast Micki Lleksaker AB kvar. Fortfrande med närmare 40 familjemedlemmar som ägare, sysselsätter 50-60 personer. Tillverkningen sker till stora delar i fjärran östern. Produktutveckling marknadsföring och försäljningen sker i Gemla.

Gemlabladet